Home SWEET home
Så var man hemma igen då.
Flygresan gick smidigt, inga problem. Blev upphämtad av pojkvännen och sov i bilen. Upp och så igång med att ställa i ordning lägenheten. Jag kommer nog kunna trivas i den här lägenheten tror jag, har en bra känsla här allt som saker så sakteligen kommer på plats.
Det är skönt att vara hemma. Har jag lärt mig något så är det att uppskatta Sverige. Jag har ju primärt rest till västländer själv, och detta var verkligen en kontrast. Bara att komma till Heathrow var ju rena rama lyckan. Hade stora tider när jag slog ihjäl fyra timmar där, som rusade iväg, när jag fröjdades i en civilserad värld, där saker fungerar. Jag drog mitt bankkort när jag skulle betala. Hur nöjd som helst. Slippa cash, jag hatar cash. Sedan starbucks, jag dricker inte ens kaffe, men älskar starbucks ändå. Och så den stora höjdpunkten - sushi! Ljuvligt. Sedan strosade jag runt i klädaffärer - alltså klädaffärer, ni fattar inte vad skoj det är! Köpte inget, men spela roll, de fanns där. Och trots att jag gick förbi många affärer, därtill de flesta väldigt exklusiva, så fanns det inte en beväpnad vakt så långt ögat kunde nå. Och hela Heathrow är ju en väloljad organisatorisk maskin, men elektrisitet, och... bara struktur på saker och ting. Jag gick där och njöt över hur enkelt och självklart man slussas igenom alla steg. Man behöver nära nog inte ens tänka, det är så välorganiserat. När man flyger från Abuja behöver personal från ambassaden följa med och peka runt, stoppa diverse papper i handen på en, man går fram och tillbaka mellan olika personer som utför en halva av en uppgift, du får tillbaka till en annan som avslutar, och jag undrade varför i hela friden man inte kunde få allt gjort av en person istället för två, och i ens huvud finns det inget logiskt system bakom. Det är bara att memorera hur det går till.
Till frukost. Grovt bröd. Arla mjölk, en sådan där som inte kan stå ute på ett bord med ca 11 månaders hållbarhet alltså. Billinge ost. O'boy. Bregott. Lyckan var igen väldigt hög. Så har väl hela min första dag här hemma varit. Allmän eurofi över annars väldigt banala och vardagliga ting. Och känslan av att veta, att jag bara kan gå ut och gå när jag vill, gör att jag känner mig så fri!
Men sista veckan i Abuja var förhållandevis jobbig. Kanske inte helt logiska känslor alltid. Men jag lider av rätt bra separationsångest i vanliga fall, så här blev den bara ännu större. Så det var verkligen skönt att komma hem och alla känslorna la sig lydigt till rätta och jag kunde vara glad över att vara hemma, och glad över att jag lärt känna de människor jag gjort. Så bara glad. Det var skönt. Och vi har redan börjat planera, jag och min norska vän, att jag ska åka och hälsa på henne när hon är i Oslo i augusti. Ser fram emot det tokmycket!