The List - no 1
När jag kommer hem ska jag beställa alla böcker jag blogg-länkat fram stort ha-begär till.
Just nu läser jag Den Glömda Trädgården av Kate Morton, och den är rätt bra, men inte så där... "åh jag tror jag dör det är så bra, jag måste bara läsa nästa sida också och se vad som händer, om jag måste lägga ifrån mig den här boken kommer min själ att dö en smula..." Ni vet, så.
Det är nog det som är själva tjusningen med att läsa böcker. Jakten på de där riktigt, rikigt bra böckerna. Där författaren tillsynes öppnar upp hemliga dörrar in i ens innersta och trycker på alla "gilla"-knappar som finns. Det är sällan de där hypade böckerna som ger den upplevelsen tycker jag (Jag menar jag formligen avskydde "En Dag" som var värsta hypade, men det var kanske bara jag, och inte för att jag skulle säga att den nödvändigtvis var DÅLIGT skriven, utan för att jag störde mig på den, från första stund). Utan den där lite oväntade boken, som bara fick följa med hem för att den stod närmast dörren och hade fint omslag och kunde eventuellt vara okej enligt baksidan.
Har några bokbloggar ( är de inte fantastiska så säg) som jag kikar in till likt små smultronställen jag kommer på att jag minns någon gång ibland, och uppdaterar mig på deras boktips. Jag vet att om de rekommenderar en bok, kommer jag tycka om den eftersom vi har samma smak, och ser med förtjusning fram emot att få sätta tänderna i den nya rekommendationen.
People: om ni inte har upptäckt den ännu... Efter Hungerspelen kommer nämligen Jellicoe Road. Bara så ni vet. Jag har den, bara att låna - och ge tillbaks. :-)
Nu ska jag gå och bli oskäligt arg över att jag fortfarande inte har något varmvatten. Varför lägga energi på bomber när man kan fokusera all frustration på varmvattnet som bestämt sig för att spendera all tid i någon annans rör?
Just nu läser jag Den Glömda Trädgården av Kate Morton, och den är rätt bra, men inte så där... "åh jag tror jag dör det är så bra, jag måste bara läsa nästa sida också och se vad som händer, om jag måste lägga ifrån mig den här boken kommer min själ att dö en smula..." Ni vet, så.
Det är nog det som är själva tjusningen med att läsa böcker. Jakten på de där riktigt, rikigt bra böckerna. Där författaren tillsynes öppnar upp hemliga dörrar in i ens innersta och trycker på alla "gilla"-knappar som finns. Det är sällan de där hypade böckerna som ger den upplevelsen tycker jag (Jag menar jag formligen avskydde "En Dag" som var värsta hypade, men det var kanske bara jag, och inte för att jag skulle säga att den nödvändigtvis var DÅLIGT skriven, utan för att jag störde mig på den, från första stund). Utan den där lite oväntade boken, som bara fick följa med hem för att den stod närmast dörren och hade fint omslag och kunde eventuellt vara okej enligt baksidan.
Har några bokbloggar ( är de inte fantastiska så säg) som jag kikar in till likt små smultronställen jag kommer på att jag minns någon gång ibland, och uppdaterar mig på deras boktips. Jag vet att om de rekommenderar en bok, kommer jag tycka om den eftersom vi har samma smak, och ser med förtjusning fram emot att få sätta tänderna i den nya rekommendationen.
People: om ni inte har upptäckt den ännu... Efter Hungerspelen kommer nämligen Jellicoe Road. Bara så ni vet. Jag har den, bara att låna - och ge tillbaks. :-)
Nu ska jag gå och bli oskäligt arg över att jag fortfarande inte har något varmvatten. Varför lägga energi på bomber när man kan fokusera all frustration på varmvattnet som bestämt sig för att spendera all tid i någon annans rör?