I allas hem
Ett måste i varje hem i Nigeria! En Automatic Voltage Regulator. Detta är min alldeles egna - eller tja, ambassadens snarare som de köpte in åt mig. Jag får ju återbörda den sedan till ambassaden. Jag bara... eeeh, ja inte tänker jag släpa med den på planet hem direkt. Hur som helst. Den har dels funktionen som en adapter. Men dess huvudsakliga syfte är att den reglerar strömmen till min laptop (de används för det mesta till alla apparater som mår bra av att inte ständigt stängas av som kyl/frys etc). Detta eftersom strömmen är så ojämn och har en förmåga att gå ett tio-tal gånger under en dag. Varpå det är bra att ha något som motverkar detta ständiga ström-dippande. Skit bra!! Hehe. Var så glad över min egen lilla låda, så jag slipper släpa en mellan mig och köket i fortsättningen.
Idag har vi varit på en rätt formell middag. Med visitkortsutdelning, kindpussar, prata politik och allmänt offenltigt nätverkande. Jag satt typ tyst nästan hela tiden i alla fall. Några ord lyckades jag nog få fram. Pratade med en kille från Nederländerna, och han framförde en bra poäng. Att det som gör det så omständigt i Nigeria - är att man måste ha/anlita folk till precis allting. Visserligen gör det att man knyter starka band och att vi hjälper varandra här. Men det är rätt så besvärligt att leva ett självständigt och oberoende liv - som i Europa.
-Man måste ringa till en chaufför som hämtar en, annars så tar man sig ingenstans.
-Man måste bli inbjuden/eller bjuda in folk för att kunna umgås.
-Man måste interagera med hemtjänst för att få mat/handling (för det mesta i alla fall)
-Det finns en "tavel-rams-kille", en "fruktkille", en "internetkille", en "pengakille" osv. För att kunna växla pengar, köpa frukt osv, måste man veta om den där bra killen som är pålitig och kan fixa. Man kan liksom inte gå till Forex själv och se till så det blir bra. Eller för den delen gå till affären och tro att det finns äpplen att köpa. Det finns äpplen, jadå, men priset ligger kanske på ca 25 kronor styck. Allt är dyrt i Nigeria. Varpå man måste känna till den där bra killen som har mycket bättre priser för han köper direkt från den där gården... Men samtidigt vet man att den killens jordgubbar inte är lika bra som den där andra killen som kommer till det där andra stället...
Här måste jag ringa och deala med folk om saker jag aldrig behöver konsultera någon annan för i mitt liv i Sverige. Det är inte bara att gå och göra saker och ting. Det måste hela tiden ordnas, meckas, arrangeras. Som min låda, det var ju inte bara att gå ut och köpa en låda. Det var att ringa till ambassadens "handy-man" som gick ut och köpte en låda åt mig. Problemet är också att till viss del så funkar det inte när man ringt och gjort upp att den där "tavelramskillen" skulle komma klockan 10. De kommer inte alls eller någon annan dag i stället, så då måste man ringa och följa upp, påminna osv. Och jag som älskar att ringa folk... I morgon blir det spännande. Då ska internetkillen komma - och gör han det inte måste jag ringa och tjata på honom. Detta efter att jag måste snacka med min Stewart och komma överens om vad jag ska äta till helgen och försöka se till så han inte skinnar mig på allt för mycket pengar i processen...
Ah, the problems.