Sara i Abuja

Inne på läkarens rum. Som föresten har svängdörrar där folk kommer och går förhållandevis frekvent (noterade att detta även hände för patienterna före mig). Dessutom stängs inte svängdörrarna ihop helt, utan står med en konstant glipa så man kan kika in när man går förbi (vilket vi förstås gjorde för att konstatera att vi fått rätt läkare och inte behövde ställa till med problem). Nu var jag inte direkt där i ett känsligt ärende. Men tänk om det varit det? Tänk om jag hade velat ha ett förtroligt samtal med läkaren, privat? I Sverige är ju samtalen belagda med sektretess och man får väl enligt min begränsade erfarenhet i alla fall de möjligheterna rent lokalförsörjningsmässigt. Mitt emot min läkare sitter det även en farbror som troligen också är läkare. Han har en rock på sig som indikerar detta i alla fall. Han säger ingenting, bidrar inte till någonting, han bara sitter där under hela samtalet. Anledningen till hans närvaro i rummet förklaras aldrig.

Läkaren ska lysa mig i svalget. Hur gör han? Jo genom att använda mobilens ficklampa. Så han ställer sig där med mobilen och lyser mig i halsen. Mycket komiskt. Men visst, den lampan funkar väl precis som alla andra.

Av någon anledning får jag under tiden i rummet syn på ett vitt A4-ark som är uppsatt på väggen. Jag vill minnas att det är det enda som sitter på väggen. Arket är fyllt med text där de informerar mig om att vi ska respektera läkaren för att han fått sin makt och sina kunskaper från Gud. Han agerar på lov av Gud. Och så vidare. Intressant. Jag inspekterar den förhållandevis unge läkaren framför mig från Indien. (Jag kommer inte ihåg sjukhusets namn utan det har gått under beskrivningen "The Indian Hospital"). Jag betvivlar att han är utövande muslim eller kristen. Spontat så känns det som om att de flesta meddelande runt omkring mig går i kristen-anda. Så har de en fetstor moské smäck i stan.
 



Har inte tagit bilden själv vill jag påpeka. Är sällan läge att stanna...