Bullbak
I övrigt har det stått bullbak, sconesbak och kladdkaksbak på schemat idag.
Ska man få sig en ordentlig frukost, verkar man få göra det själv. Så sagt och gjort. Nypressad juice och nybakta scones blev det. Väldigt smarrigt! Jag känner ett eventuellt behov av att göra detta flera helger.
Sedan bakades det svenska kanelbullar (eftersom en viss svenska fått smått panik och bunkrat upp med ca 1,5 kilo kanel inför sin Afrikapostering - bland annat). Vi omnämnde slutresultatet som en laginsats (min insats bestod nog mest i att ställa mig tveksam till det hela och föreläsa om den kemiska reaktionen hos jäst). Men vi har nära nog legat på golvet och vridit oss av skratt över dessa bullar, ska jag säga. För tja... degen jäste väl inte direkt (eller alls), om vi säger så, och hade en konsistens av gammalt tuggummi, och flertalet kreativa lösningar tillämpades för att förbättra degen. Vi var mycket tveksamma under processens gång men vår motivation bestod i att se våra gäster behöva våndas och lossas att det var gott. Vi skulle ha stenansikten och mycket envist hävda att det visst var så svenska kanelbullar ska vara. När vi väl lyckades se att någon av bullarna inne i ugnen faktiskt började svälla, kastade vi oss fram framför ugnslyckan - och fick oss ett rätt gott skratt eftersom formen på bullarna påminde om bröst. Så vi hade kul om inte annat. Och till allas förvåning var bullarna faktiskt rätt goda, de var bara lite mer frasiga än de är normalt. Men vi kom fram till flera mycket väl formulerade och motiverade teorier om varför jäsningen fallerat, det hade ju absolut ingenting med oss att göra. Bland annat att vi är på en annan höjd över havet och närmare ekvatorn...