Sara i Abuja

Utsikt från vår balkong. Längst ner till vänster ser ni vaktkuren till vårt Compound.




En till pool...



På restaurang. Trevlig uteservering även om man inte direkt lägger ner sin själ i utemöblerna här.



Och detta är vad som händer när man säger till sin Stewart: "Jag är lite sjuk, skulle du kunna handla näsdukar, några flaskor Coca-Cola och några paket snabbnudlar till mig?".

Och då vill jag påpeka att jag vid fototillfället ställt in ca 5 Cola-flaskor i kylen. Men, då har jag ju så jag står mig ett tag. Han verkar inte vilja ströshoppa denne man... Det gäller att vara väldigt specifik i ens direktiv, vilket inte jag var i morse och detta är resultatet.

Det blev visst en tur till sjukhuset idag. Magont i kombination med feber i Afika = no good. Och det var det jag hade igår kväll.

Hemma hade jag inte tvekat på att jag dragit på mig en förkylning och kanske ätit något tokigt eller så. Men här - ja då måste man även ta med i beräkningen att det skulle kunna vara ett antal andra åkommor (som inte är några att leka med dessutom.) Efter att ha ringt Sjukvårdsupplysningen ( I Sverige might I add) så åkte vi till ett sjukhus här i Abuja. Det är ju även här det blir intressant. Man kan inte bara åka till sjukhuset och så var det bra med det. Nej nej, utan först måste man dubbelkolla vilket sjukhus. Jo, men ta det sjukhuset, det är bra. Och be om att få just specifikt den läkaren - inte den där andre! Många sjukhus fuskar nämligen med testresultat här och säger att folk är sjukare än vad de är för att få sälja mediciner. Det är fint.

Hur som helst. Åkte in till sjukhuset som inte fuskar med provresultaten och hade turen att träffa den rätta läkaren direkt. (Hade med mig kollega som endast kommit för att bråka så vi fick rätt läkare så det var ju tur att hon slapp). Han petade på mig, frågade, tog blodtryck. Det han kom fram till var väl att det högst troligen bara är en förkylning gone bad, för att jag inte anpassat mig till miljön här med vatten, deras bakterier, ja och så vidare. Men för säkerhetsskull så fick jag gå och lämna blodprov (har jag aldrig gjort tidigare!) och så skulle de testa för en rad med åkommor, bland annat malaria. Får provsvar i morgon. Men mest för att kunna utesluta det. Och tydligen måste jag åka in för att få dem. Och jag har då ingen lust att kuska runt halva stan för det - ska prova med att ringa. Är det inget som kommit fram på testresultaten kan det väl inte vara nödvändigt? Men kanske har med sekretess att göra? (Har dock svårt att se att de skulle vara så rigorösa med det?)

Det var en rapport på BBC som jag läste och man hade gjort en undersökning. Och att det finns otroligt mycket fejkad malariamedicin här. Och att man säger åt folk att de har malaria fastän de inte har det - för att få sälja medicin.

Läkaren skrev förstås ut antibiotika till mig. Jag har inte hämtat ut den. Vi får väl se vad de säger efter testresultatet känner jag. Är det en förkylning så behöver jag inte antibiotika. Och så paracetamol. Ja, men jag har både Ipren och Alvedon så det behövs nog inte heller. Det kändes som om han ville kränga på mig medicin. Men det hade de redan varnat mig för på jobbet. De strör antibiotika över folk som lösning på allhanda problem. 



Det här var utanför sjukhuset medan vi väntade på skjutsen.  

Att vara förkyld när det är si så där 35 grader ute. Not nice. Not nice at all.

Vill ha det sagt.

Håller på att bli sjuk. Förkyld...

Det är så kul. Not at all. Framför allt inte när det är så där lite varmt ute. Hoppas på att det inte blir så farligt... hm...

Idag var vi även inblandade i en incident i trafiken. Vi skulle till ett Schengen-möte och åkte således med diplomatbilen och hade vår chaufför. Han står och väntar på att svänga ut på vägen, ser en lucka och ska köra ut. Det han inte ser är att det har ställt sig en bil på hans insida så han svänger ju in i den bilen. Dels så var det ju inte särskilt smart av den personen som ställde sig på insidan, och väldigt nära vår bil, men inte heller särskilt smart av chauffören att inte se sig om när han ska köra ut. Framförallt i det här landet när de ställer sig typ fem i bredd för att köra ut på en väg.

Vi krossade backspegeln på den andra bilen och repade passagerardörren. Vi åkte i en stor jäkla Range Rover. Men det blev även plåtskador på våran bil. Vår chaufför fortsätter att ta bra beslut. Hoppar ur bilen, som står typ halvvägs ut på den större vägen, och börjar argumentera med den andra chauffören (han hade i alla fall varit smart nog att köra åt sida). Så där sitter jag och min kollega typ halvvägs ut i vägen och bara "jaha...". De kom dock snabbt överens om att låta allting vara och så kunde vi köra vidare.

De blev inte glada över detta på ambassaden kan man säga...

Vad ska man säga om dagen?

Vi åkte tvärs över halva stan för en chokladefterrätt. Och en mozzarellahamburgare. Och vin.

När jag kom hem stod dagens mat redo i kylen.

(Underförstått, chokladefterrätter finns inte direkt att tillgå särskilt lättillgängligt. Och efter dagens arbetsinsats ansåg vi oss vara väl förtjänta av lite belöning.)

En spansk tjej här nere åkte med sin bil med fönstret nere. Varpå någon stack in sin hand i hennes fönster och snodde hennes väska. Hon åkte givetvis till polisstationen. Där de blev förbannade på henne och tog resten av hennes grejjer.

Samma tjej, en vecka senare ungefär, som går ut från sin port, som är bevakad av vakter, och tillsammans med sin kompis blir hon rånad av något gäng med vapen. Vakterna stängde in sig i sin kur. Det är vakter överallt här - men de verkar mest fungera som fågelskrämmor.  

Nice. Indeed.

Idag försökte de även att spränga på inrikesministeriet (kan ha varit något annat ministerie, men jag tror det var detta.). De lyckades tack och lov inte, utan haffade personen med alla missiler eller vad det nu var han släpat med sig. Förra veckan sprängdes en buss nere i Söder. Det är fortfarande lite oklart (för mig åtminstone) hur och varför denna buss gick i bitar. Jag tror inte någon terrorgrupp tagit på sig dådet, kanske var det någon freakaccident? Har ingen koll. Det man gick ut med ungefär en minut efter att bussen sprängts var "Det är inte Boko Haram! Det är inte Boko Haram!" Boko Haram verkar i de norra delarna (och har kopplingar till Al-Qaida). Nere i södern finns det andra grupper som styr. De södra grupperna är inte lika aktiva som Boko Haram tror jag. Men i södern finns all olja och "välstånd", medan norra delen är signifikant mycket fattigare. Boko Haram har dock kommit så pass långt söder ut som Abuja. Skulle de vara ansvariga för att spränga i södern skulle det troligen bli tändvätska till ett inbördeskrig.

Så jag kände att idag var dagen att gå och handla ensam. Men jag bytte till lågskor, kan ju inte springa från Boko Haram i högklackat heller! Påvägen hör jag ett avlägset dån. Och tänker - nä nu sprängde de nåt ministerie ändå. Fast när jag kom hem så upptäckte jag att de stod och lastade plåttunnor på en pick-up. Kan ju ha varit det också...

Åh äntligen har jag fått mina behörigheter!! Så idag har jag tagit mitt första egna beslut. Det är så enkelt i W2-systemet, i jämförelse med Wilma.

Annars är det rätt lugnt. Kollegorna är ju alldeles till sig över filmfestivalen som är pågående för tillfället. Jag har varit på två filmer och tycker väl att det är så där kul. Är inte något stort bio-fan till att börja med. Och man kan väl inte säga att bio-salongerna här direkt bjuder in och övertalar en skeptiker. Det är lite si och så med kvalitén överlag och man får se via projektorn hur de först startar upp och kör det via någon laptop. Man hör väldigt väl om det händer något i biosalongen bredvid och ja... Det kommer och går folk, man pratar i telefon, sms:ar, har med sig sina småbarn... Och så vill jag inte ens se filmen särskilt passionerat.

Mina kollegor sa: "vänta du bara tills du varit här i några månader..."

De hade laddat inför de här veckorna som en av de bästa veckorna på hela året!

Idag tog jag mig en promenad till den lokala butiken. De sa innan att det var en dålig butik, men... Ja, kunde väl inte riktigt få in det i mitt huvud. Och den var riktigt, riktigt dålig. En statoil mack har mer mat än denna affär. Men jag skulle inte ha något särskilt så det gjorde inget.

Väskan packad. Solskyddsfaktor och bikini är på.

Sitter och inväntar skjutsen för att bege mig på pool party!

Nu måste jag väl erkänna att jag faktiskt inte har så stor koll på vad pool party i Nigeria innebär. Varpå jag släpar med mig rätt mycket grejjer. Byter man om till kvällen? Eller driver man omkring i bikini hela kvällen? Blir det inte... kallt?

Jag är mobbad för mina ständiga farhågor om att det kanske kan bli kallt. (Nu gick strömmen föresten...). Det är med båda sjal och extra kofta nästan alltid. Och så svettas jag ihjäl och har med mig allt i onödan. Satt här och funderade på att skippa extra koftan här i packningen. Har funderat länge på det faktiskt. Men jag tror inte jag kommer kunna hålla mig. Det gööör ju ingenting. Och idag har jag ett nytt argument, jag kanske måste ha nåt så jag inte bränner upp axlarna! Varpå jag suttit och funderat på om jag måste gå i Kognitiv Beteende Terapi eller nåt för att bli av med mitt djupt rotade "måste" att alltid ha med extrakläder.  

In case of emergency - har jag en satellitradio. Som jag tydligen ska ha med mig överallt. Framförallt är den bra om man åker i konvoj, har jag blivit informerad.

Jag vet typ hur man använder den i alla fall. Men den låter ibland - piper - och jag fattar inte vad den vill. Eller vad jag ska göra. Och den piper rätt läge - i natt väckte den mig. Innan jag fatta vad fan det var som lät... jaja...

Innan jag åkte tankade killen hem denna serie till mig på laptopen. Och jag måste bara få säga - efter att ha svept igenom alla avsnitt i säsong 1 - att jag älskar den!! Har (föga förvånande) redan börjat titta om avsnitten... (men jag har inte heller så mycket annat att se på i nuläget).

Budskapet är i alla fall: I LOVE IT!!

Nåt som märks är att vardagsmotionen här är obefintlig.

Hemma går eller cyklar jag för det mesta när jag ska någonstans. Här åker jag bil precis överallt. Den enda motion jag får är när jag går i huset här - som är rätt stort. Ska se om man inte kan gå iväg och gå - tydligen har skandinaverna här tidigare gått på promenad en gång i veckan, men det har runnit ut i sanden då den som initierade inte längre är kvar. Jag hoppas att det kan komma igång, i alla fall någon gång då och då... Promenaderna brukade föranleda finskarnas sauna-afton. Nu kör man på saunan direkt. Finnarna är skojjiga, de tycker inte att det är tillräcklig bastu redan ute ;-).  

Så jag försökte få till lite motion i poolen och försökte simma i motionerande syfte. Jag räknar inte direkt med någon mordisk träningsvärk i morgon, suger på att simma. Ska försöka komma iväg till gymmet på Hilton och springa lite. Hoppas kanske nästa vecka. Mina kollegor är väldigt inne på yoga - kanske ska se om jag vågar gå och prova. Yoga is not my thing... för det mesta i alla fall... 

Åhh vad jobbigt det är att vara jag... Suck och suck. Idag var jag tvungen att vara här i flera timmar. Läsa bok, simma lite, läsa lite mer bok, simma lite till... Väldigt ansträngande.



Sedan var det bara att gå in till köket, plocka fram maten min Stewart gjort åt mig och värma på. Jättejobbigt!

Imorgon är det pool party i min ära! Andra nykomlingar får officiella middagar (om ens det) - jag har de bästa faddrarna så jag får pool party!!

Ska ju fixa med musiken inför vårt nationaldagsfirande.

Vilket innebär att jag sitter på Spotify och försöker adda så många svenska artister jag kan komma på till en spellista.

I nuläget addar jag på rätt så friskt från varenda svensk artist jag mer eller mindre kan komma på. Vissa addar jag fler låtar från eftersom, tja, jag tycker de är bra. Andra har bara med en låt. Och efter allmänna påtryckningar har jag motvilligt addat en låt från Gyllene Tider...

Men sedan har jag även addat låtar som jag undrar hur skoj ambassadören egentligen tycker att det är att jag har med, vi kan ge ett axplock:
-Jag kommer, med Veronica Maggio.
-Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då), med Eric Amarillo
-Brains Out, med Caotic

Jag tycker ju det är lite roligt, men jag kommer väl få ha en konsultation runt spellistan och så får vi se. Jag tror de vill ha lite Abba, lite Robyn och Lykke Li, ja ni fattar. Arbetet fortskrider... 

Jag hade absolut helt glömt bort att vi på fredagar bara gör halvdag. Mycket trevlig surprise! Så vad gör man då? Hänger med kollega på pool-häng så klart! Så här ovan spenderades eftermiddagen.

Sedan hade vi svenska filmen på europeiska filmfestivalen. Vi fastnade i trafiken och missade vår kollega som höll den inledande presentationen. Det var "Låt den rätte komma in". Kanske inte den mest lättsmälta filmen att få en bred publik att digga, om man säger så. Men på ett sätt ändå förhållandevis rätt representativ för Sverige och svensk film. Allmänt mörk, deppig, lite svår och låg film. Typiskt Ingemar Bergman-inspirerad. Det hade varit så himla osvenskt av oss att välja någon glad och sprallig film som typ... Smala Sussie. Eller nåt med action som nån av Hamiltonfilmerna.

Idag har jag vunnit något av en kamp. Jag har fått min Steward att göra som jag säger och bättre än vad jag trodde också! Tjoho! Victory! Jag har mat för ett helt kompani lagat, very nice. Men att han ska städa, det verkar han inte vara särskilt med på. Vet inte vilka rutiner han och ordinarie husgäst har, och det får väl vara mellan dom. Det gör mig ingenting alls att han inte är inne i mitt rum och rotar, och mina kläder vill jag inte att han rör.

Ett måste i varje hem i Nigeria! En Automatic Voltage Regulator. Detta är min alldeles egna - eller tja, ambassadens snarare som de köpte in åt mig. Jag får ju återbörda den sedan till ambassaden. Jag bara... eeeh, ja inte tänker jag släpa med den på planet hem direkt. Hur som helst. Den har dels funktionen som en adapter. Men dess huvudsakliga syfte är att den reglerar strömmen till min laptop (de används för det mesta till alla apparater som mår bra av att inte ständigt stängas av som kyl/frys etc). Detta eftersom strömmen är så ojämn och har en förmåga att gå ett tio-tal gånger under en dag. Varpå det är bra att ha något som motverkar detta ständiga ström-dippande. Skit bra!! Hehe. Var så glad över min egen lilla låda, så jag slipper släpa en mellan mig och köket i fortsättningen.

Idag har vi varit på en rätt formell middag. Med visitkortsutdelning, kindpussar, prata politik och allmänt offenltigt nätverkande. Jag satt typ tyst nästan hela tiden i alla fall. Några ord lyckades jag nog få fram. Pratade med en kille från Nederländerna, och han framförde en bra poäng. Att det som gör det så omständigt i Nigeria - är att man måste ha/anlita folk till precis allting. Visserligen gör det att man knyter starka band och att vi hjälper varandra här. Men det är rätt så besvärligt att leva ett självständigt och oberoende liv - som i Europa. 

-Man måste ringa till en chaufför som hämtar en, annars så tar man sig ingenstans.
-Man måste bli inbjuden/eller bjuda in folk för att kunna umgås.
-Man måste interagera med hemtjänst för att få mat/handling (för det mesta i alla fall)
-Det finns en "tavel-rams-kille", en "fruktkille", en "internetkille", en "pengakille" osv. För att kunna växla pengar, köpa frukt osv, måste man veta om den där bra killen som är pålitig och kan fixa. Man kan liksom inte gå till Forex själv och se till så det blir bra. Eller för den delen gå till affären och tro att det finns äpplen att köpa. Det finns äpplen, jadå, men priset ligger kanske på ca 25 kronor styck. Allt är dyrt i Nigeria. Varpå man måste känna till den där bra killen som har mycket bättre priser för han köper direkt från den där gården... Men samtidigt vet man att den killens jordgubbar inte är lika bra som den där andra killen som kommer till det där andra stället...

Här måste jag ringa och deala med folk om saker jag aldrig behöver konsultera någon annan för i mitt liv i Sverige. Det är inte bara att gå och göra saker och ting. Det måste hela tiden ordnas, meckas, arrangeras. Som min låda, det var ju inte bara att gå ut och köpa en låda. Det var att ringa till ambassadens "handy-man" som gick ut och köpte en låda åt mig. Problemet är också att till viss del så funkar det inte när man ringt och gjort upp att den där "tavelramskillen" skulle komma klockan 10. De kommer inte alls eller någon annan dag i stället, så då måste man ringa och följa upp, påminna osv. Och jag som älskar att ringa folk... I morgon blir det spännande. Då ska internetkillen komma - och gör han det inte måste jag ringa och tjata på honom. Detta efter att jag måste snacka med min Stewart och komma överens om vad jag ska äta till helgen och försöka se till så han inte skinnar mig på allt för mycket pengar i processen... 

Ah, the problems.

 

Lite typ så här ser det ut på gatorna runt omkring där jag bor. Väldigt städat och ordnat i jämförelse med hur det kan se ut. Men jag är inte ute till fots på de mindre städade gatorna så det blir svårt att fotografera. Det finns en gigantisk moské i stan, som syns på bra långt håll. När det är mörkt och man åker förbi den är den upplyst och med alla tinnar och torn (minareter kanske är det mest korrekta) ser den ut som något från Disneys Aladdin. Jag undrade försynt om man kan besöka moskén, som turist. Har ju precis kommit från Rom liksom - där turistar man kyrkor liksom. Men nej, inte här. Ska försöka få chauffören att hitta något bra ställe att stanna på någon gång så jag i alla fall kan ta foto på den på avstånd. Den är väldigt pampig.

Igår firades det norsk nationaldag på norska ambassaden. Det var väldigt trevligt, och så fick man träffa ens motsvarigheter på de andra ambassaderna och lite annat nytt folk. Det är flera som bor inte alls långt ifrån där jag är och förhoppningsvis kan man hitta på lite i framtiden. Ska bli kul! Framförallt en norsk tjej var riktigt trevlig.

Bland annat så har finnarna en sauna på deras ambassad. En riktig jäkla bastu med stenar och hela kittet tydligen. Man borde kanske inte bli förvånad.

Själv har jag blivit musikansvarig för vår nationaldag. Hehe, det ska bli skoj. Musik och dvd-ansvarig. Så nu ska det laddas hem svensk musik på spotify och sedan får jag släpa med mig laptopen till Hilton, där vi ska ha firandet, och försöka få det att funka.

Ikväll är det väg på middag hos några för att möta lite nya migrationsmänniskor från den Schweiziska ambassaden.

I morgon är det visning av den svenska filmen på den europeiska musikfestivalen som varit i den senaste veckan Abuja. "Låt den rätte komma in". Jag har blivit ansvarig för dragning av någon lott... Hm... Varpå jag med andra ord måste se filmen, jag har ingen lust att se den filmen, tror den är läskig jue.

I området där jag bor finns det mycket hundar.

Det är trevligt.

Not.

Det här är inte hundar som ni tänker att hundar är. Det är Nigerianska vildpannor till hundar. Men min favorit är Ylfrans, vi kan kalla honom det.

Ibland sätter han igång och ylar. Gärna vid något tillfälle han tycker extra synd om sig själv. Ja, det kan inte vara mer synd om Ylfrans i detta tillfälle. Man kan tro att någon håller på att plågar Ylfrans till döds. Då vill Ylfrans uttrycka detta till sin omgivning, vill få sympati och förståelse för sin dödsångest.

Efter några timmar fyllda av långsamma, utdragna klagosånger i natten, börjar till och med de andra hundarna i omgivningen att tröttna på Ylfrans. De börjar skälla på Ylfrans för att få honom att hålla käften. Ylfrans brukar komma av sig i sina klagosånger av pur förvåning. Men sedan sätter han strax igång igen.

Jag undrar vad har man beväpnade vakter till som bara hänger och inte gör något hela dagarna? Jag vet i alla fall vad jag tycker att de kan sysselsätta sig med när Ylfrans drar i gång mitt i natten.

Ja vad ska man säga om de första dagarna här i Nigeria. TIA - kanske? ("This Is Africa", från Blood Diamond för de som vet).

Det är annorlunda här, på alla plan. Och de berättade på ambassaden att just vi skandinaver är de som upplever det som störst omställning, har störst problem med livet här nere. Det är en sådan fullständig kontrast från det vi är vana vid, en motsatsvärld. Och det gäller allt. Deras system, deras sätt att vara, deras kultur, deras attityd, deras... ja allt. Latinos, exempelvis, upplever det inte som lika stor omställning.

Det finns mycket att säga om det. Att saker en annan tar för givet fungerar - ja det gör det inte här. Vaddå rinnande vatten på toan på köpcentrat? Vaddå ha affärer i köpcentrat? (Vi har byggt ett stort jävla köpcentrum men det finns bara några affärer här och där, mycket är stängt och de affärer som finns är ofta samma.), elen går av och på hela tiden, men vi har ju generatorer som slår på direkt, så det är väl inget större problem.

Nigeria ska tydligen vara rätt speciellt även i jämförelse med de omkringliggande länderna. Inte helt ovanligt att utsända åker till Benin (en av grannländerna) en helg bara för att komma till en normal värld ett tag. Främst är stämningen... ansträngd, spänd, vakande. Det är vaktbolag överallt. Det och poliser - som är mer eller mindre ärliga. Vi kan gå igenom gårdagens omgång av check-points.

För att ta mig ut på morgonen passerar jag "the compounds" vaktkur, sedan går jag över gatan och där möts jag av ovan bild. Dels vaktbolaget och så beväpnad polis som står vakt ute på gatan. Hoppas det framgår av bilden att han står och hänger på någon form av tja... gevär? Jag släpps in på ambassad-området, går fram till huset där jag passerar genom att receptionisten låser upp två dörrar för mig. Innanför skalskyddet är det väl sedan som på jobbet annars.

Vi drog på eftermiddagen och gick på bio i ett köpcentrum. Vi blir körda av min kollegas privatchaufför. Han köpte en bil för några dagar sedan (den är redan tillbucklad). På väg till köpcentrat passerar vi polishögkvarteret - de har hela filen framför sin ingång avspärrad med en hel hög beväpnade poliser patrullerandes framför. När vi närmar oss köpcentrat får vi genomgå en säkerhetskontroll för att köra in på parkeringen. Det betyder att de glor lite på oss i bilen och öppnar bagageluckan. De släpper oss vidare in på parkeringen. Vi går in till köpcentrat. Där får vi gå igenom en metalldetektor samt visa upp innehållet i våra väskor. Vi kommer in i själva köpcentrat - väl inne måste jag väl säga att det är rätt tomt på folk - men det finns däremot minst en säkerhetsvakt i varje affär. Var inte inne i så många affärer men de affärer vi väl var inne i var det minst en till två vakter i.

Efter bion så släpps vi ut relativt enkelt. Vi kör och handlar mat. Denna mataffär ligger vid ett köpcentra, kan man kalla det i alla fall, och är rätt så fräsch och därmed även inhängnad. Så innan vi kommer in till parkeringen så går de med en mätare och kollar efter sprängmedel, kollar i bagageluckan och kikar på oss i bilen. Vi handlar - här kommer vi in utan någon genomgång. Men på vägen ut måste man av någon anledning ha sparat kvittot som de ska klippa, fråga mig inte varför. Och så när jag kommer hem får jag dunka på porten så de kommer och släpper in mig. Det som att bo på en flygplats.



Så här är det framför alla ambassader i området. Man märker att man närmar sig en ambassad när de här skyltarna kommer upp. Man får nämligen inte parkera på gatan framför ambassaderna. Måste få och se hur amerikanska ambassaden har det - de ska tydligen ha sin verksamhet i Fort Knox av säkerhet.

Ska försöka fota lite mer på min gata som jag bor på just nu. Men bara på de få steg jag tar från ambassaden till The Compound - blir man tutad på. Många är chaufförer som tycker att man ska åka bil och inte vara ute och gå. De stannar gärna framför en också så man får vifta dem vidare. Man är vit och man märks.