Sara i Abuja

Igår var vi ute på restaurang. Mycket god mat! Och trevligt sällskap.

Men det är ju förstås väldigt skojigt att försöka beställa in det man vill ha. De hade drinkar på en drinkmeny, jag beställde en och de kommer tillbaka och säger att nej, vi har inte receptet till den drinken. (Så man undrar ju vad den gör på menyn och hur svårt kan det egentligen vara? De har ju redan skrivit upp ingridienserna i menyn...) Nehopp, ja men jag tar väl vin då. Sak samma.

Vi ska beställa in lite från grönsaksmenyn, men det enda de hade från grönsaksmenyn var svamp och sallad. Så vi fick snällt beställa in svamp och sallad...  

Idag gjorde jag en repa till den lokala butiken som har ett rätt eländigt utbud, men det får väl gå när man inte har tillgång till något annat. Kom ju på att jag inte hade någon frukost överhuvudtaget. Stod inne i affären och rev mig i huvudet över vad jag skulle hitta på. Alternativen är ju inte de bästa som sagt. De har inte riktigt engagerat sig så passionerat i mat, mer plastblommor, dricka och toarullar. Tillslut hittade jag havrekakor jag tänkte kanske innehåller något som magen kunde jobba med istället för det vita fluffbröd de har här. Går till kassan där kassörskan sitter och sover. Jag är rätt ensam i affären. Jag försöker prata med henne, säga, ursäkta, kan jag få betala? Hon hör mig inte, vilket nog även kan bero på att en stereo står och spelar musik på rätt hög volym. Jag ser mig omkring, ja men man kanske skulle ta och traska ut ur affären med havrekakorna då? De är uppenbarligen inte intresserade av att ta betalt för dem. Det kommer fram någon annan, troligen anställd, som får liv i henne så jag kan betala. Hon är trött, fick jag förklarat för mig. Ja, jo, jag noterade det.

På vägen hem var det någon som ropade något innehållande White Girl efter mig. I något försök att få mig att bli mer villig att stanna och samtala tror jag. Funka inte.

Utanför mitt badrum sitter det en knapp.

Jag har undrat, vart kan denna knapp gå? Så - givetvis har jag ju tryckt på knappen. Ingenting hände och denna lilla stund av nyfikenhet har fallit i glömska.

Eftersom jag inte haft varmvatten på typ fem dagar frågade jag tillslut igen - är det liksom nåt jag bör få kollat? Kollegan frågade, du har inte råkat stänga av varmvattenberedaren. Jag bara klart jag inte har stängt av varmvattenberedaren, jag har inte RÖRT någonting inne i badrummet. Hrmf! Min kollega sa, det är bara en liten knapp...

Hm... och hm igen. Ja just det... det sitter ju en utanför badrummet som jag varit och tryckt på. Så ja, det var väl som så att jag lyckades med bedriften att stänga av varmvattenberedaren. Okeej...

Kanske inte den mest närgångna bilden... (av förklarliga skäl) men så här städar man gator i Nigeria. Kvinnor som går dubbelvikta och sopar. Kan inte vara skönt...

På väg till den finska ambassaden, fick med både byggprojekt och person bärandes sak på huvudet. Mycket typiskt Abuja.



Sedan vidare för Zumba på lokala nöjesparken



Karusellerna så rätt så övergivna ut.

Nu tycker väl de flesta att jag gnäller mer än skäligt... Men det råkar vara ett problem, faktiskt.

Jag är en person som inte vet vad jag vill äta för ens tre minuter innan jag ska äta det. Jag är väldigt dålig på att planera mat, storhandla etc. Jag måste vara sugen på mat för att äta det (inom rimlighetens gräns förstås, är jag hungrig så äter jag ju). När jag försöker, lagar mat för flera dagar (och inte tvingar med maten som matlådor vill säga) så brukar det bli ståendes, när jag storhandlar använder jag på min höjd upp hälften av färskvarorna. Det jag tänkte att jag skulle vilja äta i affären - om fem dagar - är inte det jag vill äta när väl den dagen kommer. Så jag har sällan mat för mer än en, kanske två, dagar hemma. Det andra brukar oftast få slängas tillslut.

Nu då är det meningen att jag ska säga till den där människan som skrotar runt i huset att laga det här till mig, det kommer jag vara sugen på i eftermiddag, eller i morgon. Kommer jag på nåt? Nej, inte direkt. Tillslut kom jag väl på att gör en lasagne, då vet jag i alla fall att jag inte står utan mat. Men inte vill jag ha den där lasangen när den väl är tillagad. Jag kanske tänkte på morgonen att jaha, okej då, en lasagne kan väl vara okej, men när den väl några timmar är tillagad, då är jag inte längre sugen på lasagne. Så jag sitter gärna och petar i maten och äter inte mer än att jag inte är hungrig längre. Slänger hälften typ. Och här har jag värsta guldläget, jag kan ju be om nästan vilken mat som helst, och jag står där som en dum höna som inte vad hon vill.

I morgon ska jag köra på en ny taktik, tänkte jag. Jag ber honom laga två rätter - med lite tur så är jag förhoppningsvis sugen på någon av dem och kan varva. Inte för att jag vet vad jag vill att han ska laga... Får se om han har några idéer helt enkelt. Gör vad du vill.

Vi ska ut och äta här senare i veckan. Hallelulja! Få sätta sig med en meny och bara ta det jag vill ha just i den stunden.

Har inte något varmvatten by the way.

Inte haft på några dagar nu...

När jag först nämnde det blev svaret: "Ja, och ibland har man inget vatten alls".

Silly me, tro att man bara ska ha varmvatten så där jämt, eller rinnande vatten överhuvudtaget. Jäkla i-landssnobb...

Det här kan man ju tycka är lite roligt...

Om man är vit och bor i Afrika behöver man desinfektion...



Och eftersom vi har en Hardship-postering är det inte mer än rätt att man får ta en paus här mellan möten och inväntande av chaufför.

Dök ner i poolen efter jobbet i dag med för att göra några vändor.

Sedan fick jag visst för mig att det kunde vara en orm i poolen, så jag gick upp efter typ tre vändor. Inte för att jag såg någon orm. Vare sig i poolen eller runt poolen, eller runt compoundet, eller... alls.

Att sitta och surfa runt på vad för sorts ormar det finns i Afrika var tydligen inte den bästa idén jag haft sedan jag kom hit. Men jag tyckte att jag liksom kände något på mig när jag simmade... liksom något.... annat. Inte för att jag kunde se något när jag klev upp och ställde mig och blängde ner i vattnet...

Och jag blev dessutom attakerad av minst två myror innan jag gick ner i poolen, där jag satt i godan ro och försökte förkovra mitt sinne med en bok. Man kan ju lätt förstå att jag hade skäl till min misstänksamma inställning efter denna krigsförklaring från naturen.

Eftersom finnar även är finnar i Nigeria har de en bastu på ambassaden.

Och idag var det lite informell bastukväll. Mycket trevligt. Men (och säg detta för guds skulle inte högt till någon finne nu) jag är inte någon hängiven bastufanatiker. Med det inte sagt att jag inte kan basta och tycka att det är trevligt, utan... det spelar mig inte så stor roll om jag missar det.

Idag hade jag även glömt bort att dricka vatten. Ja, det går att göra det med. Jag hade försökt reparera skadan något med resorb och dricka så mycket jag kunde när jag väl kom på det. Det var inte så farligt med andra ord, men jag hade en liten gnagande huvudvärk (ja, den gnagde istället för molade) och kände att sätta sig i en bastu och svettas inte var den allra smartaste idén. Så jag hoppade det. Men kanske någon annan gång.

Hur missar man att dricka vatten i Afrika?

Jo, jag ska förklara. Det är inte så att man går runt och svettas ihjäl - framförallt inte inomhus. Det är bara lite varmare än vanligt. Eftersom man inte svettas så blir man inte direkt törstig (inte jag i alla fall) och man märker ju inte av detta... ja, vätskebortfall. För ens man (jag) börjar få huvudvärk. Men då är det nästan redan försent. Det gäller att konstant sitta och dricka vatten. Vilket jag inte gör naturligt och hemma i Sverige dricker jag nog väldigt lite. Jag måste hela tiden aktivt tänka på att dricka vatten och är man uppslukad av annat - då glöms det lätt bort. Sedan har jag blivit informerad om att vattnet som vi dricker här (köpvatten) är så pass filtrerat att det saknar många av de mineraler som vi är vana att få via vattnet i Sverige.

Gick även på promenad en vända innan bastukvällen. Det är inte helt ovanligt att man säljer saker längs med vägkanten. De säljer allt från telefonkort, tidningar, hundvaplar till diverse mat. (Hundvalparna var rätt hjärtskärande måste jag säga.) Under promenaden så passerade vi ett av köttstånden. Det är en öppen eld med någon plåtwok över som de står och steker långa köttbitar på. De färdigstekta köttslamsorna ligger sedan ute i det fina vädret och ser ut att uppfylla alla krav en hälsoinspektör någonsin skulle kunna tänkas ha. Och på frågan vad det är för kött är svaret troligtvis att man inte vill veta...

Kom hem från jobbet och dök i poolen.

Försökte mig på att röra mig lite. Inte direkt i syftet - nu ska jag bli värsta slimmade, vältränade saken, utan mer... nu får jag försöka hitta något forum där jag kan få i alla fall lite grundläggande vardagsmotion. Så ja. I poolen blev det.

Man kan ju vid första anblick tycka att det är väldigt lyxigt det där med Stewart och privatchaufförer.

Jo då. Det är det ju. Framförallt det där med Stewart som lagar mat, handlar, städar och så.

Men det där med privatchaufförer, är ju förstås praktiskt när det funkar, men ibland inser man hur låst man faktiskt är. 

Jag kan inte gå när jag ska ta mig någonstans. Mer än runt kvarteret där jag bor. Det är inte bara på grund av säkerhetsrisken utan också på grund av storleken. Jag menar man går ju inte runt överallt man ska till i Stockholm, same thing. Bara att här finns det ingen tunnelbana att till gå när man behöver ta sig ett längre avstånd. Eller tåg. Eller buss. De har inget tågnät. Det låter helt sjukt i min värld. Hur kan man inte ha ett tågnät? Hur har man lyckats undvika det? De håller på och bygger en räls mellan Abuja och Lagos (tidigare huvudstaden i Nigeria) men den är inte färdigställd. Det finns som minibussar man kan stanna (men det känns ytterst suspekt), som fungerar som större taxis, men det finns ingen lokalbuss i den mån som vi har hemma. Och så finns det vanliga taxibilar och privatchaufförer. De gröna taxibilarna ska det vara helt okej att åka i på dagtid, dock inte när det blivit mörkt. Men du gör ju en chansning även på dagtid, för du kan ju hamna med en taxichaufför som kör som en galning. Som oftast är de gröna taxibilarna som små tillbucklade plågskrällen som ränner runt på vägarna. De ser väl ut som schweizerostar allihoppa på grund av alla plåtskador. Så dessa privatchaufförer som inte är knutna till något taxibolag är i stort det enda alternativet man har. De har vanliga bilar. De har blivit rekommenderade, vilket innebär att de är dels duktiga chaufförer men också för att de kommer i tid. Vilket ibland förstås är viktig eftersom man ska till jobbet eller dyl. Men de är givetvis dyrare.

Så vad händer idag när ingen av "våra" privatchaufförer kan bistå, för att de kör andra, bilen är trasig etc? Ja, då har man inte så mycket annat att välja på än att ställa in alla planer man hade för kvällen och sitta hemma. Eftersom planerna var för kvällstid kan vi inte ta någon grön taxi, det finns inga bussar eller tåg... och... ja. Så ibland är det sisådär kul detta system. Jag har redan proklamerat att när jag kommer till Sverige ska jag spendera halva semestern med att gå runt halva stan, vägra åka bil. :-)  

Så där...

Äntligen kan jag äta igen. Ordentlig mat. Har inte satt i mig några mängder, men jag har ätit lasagne. Och lite godis. Och lite ost. Och lite oliver. Den där magmedicinen gjorde verkligen underverk. Det tackar vi för, så jag är på bättre humör. Var till och med ute i solen idag och doppade mig i poolen. Det var skönt.

Ikväll ska jag och kollega iväg på kör-repetion. Vi ska närvara för att lära dem uttala orden i Du gamla, Du fria. Ska bli intressant...

Satt här nere med Aftonbladet och uppdaterade och följde hur Loreen vann Eurovision. Är inte någon som följer det slaviskt annars, men nu tyckte jag det var kul. Det var tänkt att vi skulle se Eurovision hos norrmännen, men sen blev även de sjuka, så det ställdes in. Det grämer mig lite. Det hade varit riktigt skoj att se när vi vann - och de kom drypsist. Haha...

Just nu cirkulerar det mesta runt mat. Eller bristen på mat jag kan äta- snarare.

Jag har ju bevisligen någon diarré eller så (To much information??) men jag tror att det är precis lika stort problem att jag inte kan äta. En ond cirkel. Jag kan inte äta för det går rakt igenom mig och det gör att jag givetvis mår ännu mera illa eftersom kroppen inte får någon energi. Idag var jag dock optimistisk. Aptiten är det inget fel på egentligen, bara jag inte blir för hungrig. Jag drömde om både det ena och det andra. Men åt lite, lite bröd till frukost. Inget pålägg ingenting, bara små små bitar bröd och så vatten. Gick bra. Okej så nästa steg var nudlarna. I med alla kryddor - även hela paketet med chili. Gick också bra. Jag blev på bra humör. Fick hybris. Var iväg till affären och handlade på mig allt mellan himmel och jord. Jag saknar mjölkprodukter. Jag intar ju väldigt regelbundet mjölkprodukter annars. Nu står mjölken i affären inte ens i kylen, utan framme på ett bord, då känner jag att det nog är en rätt dålig idé att köpa den.  Så för min kropp som är van att smörja mitt innanmäte med mjölk är det inte skoj att endast leva på kokta saker - huhuhu... Det är det allmängiltiga rådet här till alla oss norbor med våra krånglande magar (jag är långt ifrån den enda). Drick te, kokt ris, kokt det och det... Mina nudlar har godkänts. De kokas ju. Jag stod där och letade efter Philadelphiaost som jag vet att de har haft - men som de givetvis inte hade nu. Den är dyr, men jag tänkte att det liksom kunde lena lite. (Det är riktigt dyrt här faktiskt, kanske man inte tror först men så är det, vissa saker kostar skjortan, som exempelvis Philadelphiaost, men jag ansåg mig vara värd det.) Hur som helst så köpte jag en annan mjukost i sådana där små paket.

Hem. Hungrig, kroppen som liksom skriker efter någonting med substans i. Att bara ha ätit snabbnudlar i två dagar är inte direkt energigivande. Så jag försökte balansera en måltid bestående av en liten bit ost, nudlar och några oliver jag inte kunde motstå. Gick inte alls. Suck.

Nu sitter jag här och ser längtansfullt efter allt jag har köpt som jag inte vågar mig på att äta. Kan man inte äta en liten bit mjukost gissar jag vilt och antar att det är en synnerligen dum idé att äta chips och gelegodis.

Men jag har börjat (idag efter senaste fiaskot) ta mina magpiller jag har med mig som jag typ nästan glömt bort att jag har med mig. Det stod dock att jag inte ska ta dem i kombination med feber varpå jag inte kunnat ta den för ens idag. Jag har bestämt att de löser allt.

Har USA-abstinens.

Cheesecake Facotry. Vicotria's Secret. Antropologhy. Sephora. Stränderna. Rodeo Drive Baby...

Är ju förkyld som bekant, men inte mer än så vill jag nog påstå. Det är liksom på en okej, hanterbar nivå.

Problemet är min mage däremot. Den har en rätt bestämt åsikt om vad den vill och inte vill äta. Och än så länge vill den inte äta mycket. Jag är hungrig och sugen och arg på min mage.

Igår åt jag två paket snabbnudlar. Mums! Där emellan drack jag lite cola för att ta bort de värsta sockerdipparna liksom. Det första paketet nudlar åt jag runt halv ett - hade tillslut gått från illamående till hungrig vilket jag såg som något positivt. Gick utöver förväntan, ingen magprotest alls. Mot kvällen började jag bli hungrig igen och sugen och hade egentligen velat sätta i mig en hamburgare och en påse godis eller dyligt. Men jag hade inte något sådant att tillgå och tänkte att nu får jag försöka vara lite klok. Jag tänkte dock att jag kan ju försöka öka på kryddningen av den här påsen med nudlar, då jag varit försiktig med kryddorna i första omgången. Skulle. Jag. Inte. Ha. Gjort. Visserligen var det inte lika illa som tidigare, men min mage hade passionerade åsikter om mitt påhitt. Jahopp.

Idag funderar jag på vad jag ska göra. Ska försöka äta någon fom av frukost och se vad som händer då.

Sedan måste jag försöka få tag mina provsvar. Har ingen lust att engagera mig i det. Måste få tag på en chaufför som kan skjutsa mig. Eller försöka ringa och tvinga ur dem svaren. Inget låter särskilt lockande och jag lutar väldigt mot att skjuta upp det just nu.

... shoppa.

Vill jag inget hellre. Det är ju löning. Då ska man ju... kanske äta något gott och shoppa något fint. Ett par fina ballerinaskor eller nåt. Hade säkert företagit mig med något likande om jag varit i Sverige, framförallt då jag hör om det fantastiska vädret. Förstår inte varför jag blir avundsjuk på att ni har fint väder. Jag har jämt fint väder här. Jag tror jag saknar att få vara glad över att ÄNTLIGEN är det värme! Den där riktiga lyckan jag brukar känna när första riktiga sommarvärmen kommer. Jaja... Det är ju bara att gå ut till poolen och sluta gnälla (i alla fall när jag är lite mindre förkyld.) Det är nog det. Att jag inte kan njuta av vädret själv just nu och oroar mig för att det kommer hinna bli dåligt väder innan jag blir frisk nog. Men då är jag väl så där svensk igen. Det här vädret är inte över på en vecka - det är konstant året runt (nästan).

Och shoppingen. Det riktigt kliar i fingarna på mig. Men det finns inte direkt nåt att köpa. Det enda man har att tillgå är mataffärerna. Vill man ha det riktigt roligt och vara utåtsvävande så köper man sig en Snickers. I helgen har jag planerat att försöka handla en handtvål. Jojomen! Vissa har roliga planer för helgen :-). Jag har nästan sparat på handtvålen för att ha något att göra liksom. Något att planera. Jag har inte bett min Stewart köpa den, vilket jag absolut hade kunnat göra, utan jag vill spara och göra det till ett trevligt shoppingtillfälle.

Men har hittat Haribo (fast ovan nämnda verkar ju vara från någon Haloween-kampanj, vilket känns tryggt att de fortfarande säljer i maj). Alltid nåt. Annars - vaddå godis? När man kan äta vaniljsås från en bunke?

Inne på läkarens rum. Som föresten har svängdörrar där folk kommer och går förhållandevis frekvent (noterade att detta även hände för patienterna före mig). Dessutom stängs inte svängdörrarna ihop helt, utan står med en konstant glipa så man kan kika in när man går förbi (vilket vi förstås gjorde för att konstatera att vi fått rätt läkare och inte behövde ställa till med problem). Nu var jag inte direkt där i ett känsligt ärende. Men tänk om det varit det? Tänk om jag hade velat ha ett förtroligt samtal med läkaren, privat? I Sverige är ju samtalen belagda med sektretess och man får väl enligt min begränsade erfarenhet i alla fall de möjligheterna rent lokalförsörjningsmässigt. Mitt emot min läkare sitter det även en farbror som troligen också är läkare. Han har en rock på sig som indikerar detta i alla fall. Han säger ingenting, bidrar inte till någonting, han bara sitter där under hela samtalet. Anledningen till hans närvaro i rummet förklaras aldrig.

Läkaren ska lysa mig i svalget. Hur gör han? Jo genom att använda mobilens ficklampa. Så han ställer sig där med mobilen och lyser mig i halsen. Mycket komiskt. Men visst, den lampan funkar väl precis som alla andra.

Av någon anledning får jag under tiden i rummet syn på ett vitt A4-ark som är uppsatt på väggen. Jag vill minnas att det är det enda som sitter på väggen. Arket är fyllt med text där de informerar mig om att vi ska respektera läkaren för att han fått sin makt och sina kunskaper från Gud. Han agerar på lov av Gud. Och så vidare. Intressant. Jag inspekterar den förhållandevis unge läkaren framför mig från Indien. (Jag kommer inte ihåg sjukhusets namn utan det har gått under beskrivningen "The Indian Hospital"). Jag betvivlar att han är utövande muslim eller kristen. Spontat så känns det som om att de flesta meddelande runt omkring mig går i kristen-anda. Så har de en fetstor moské smäck i stan.
 



Har inte tagit bilden själv vill jag påpeka. Är sällan läge att stanna...

Min huskompis är filmnörd och har tydligen ca 4-500 filmer på sin hårddisk. Han sitter nu och laddar ner det åt mig, dock tar det ju sin lilla stund. Jag har inget att göra fram till dess. Ingenting.